Sverige har inga problem
Som journalist eller krönikör ska man veta lite mer än allmänheten, än gemene man, i vissa frågor. Det är det yrket går ut på.
Att man läser in sig, rådgör, upplever just de ämnen man sedan försöker tolka på bästa sätt. Men det har blivit allt svårare. Inte för att kunskapen blivit svårare att inhämtat - men för att de röda linjerna har blivit närmast oändligt mycket fler.
Jag kan ibland känna att jag står på en liten kulle, något upphöjd över slätten som omger mig. Att jag har den som en utkikspunkt och sedan försöker förmedla till de som omger mig på slätten upptagna av sitt dagliga värv, inte spanare som jag, vad jag upptäckt i just en eller annan riktning.
Så var det ganska länge. Vare sig jag skrev om fransk politik, eller konflikten i Västsahara Västsahara och sedan försökte skildra vad och varför.
Länge uppskattade arbetsledare den journalistiska nyfikenheten och ambitionen - men tiderna har förändrats. Idag gäller den enkla enkelspårigheten lag.
För den som står på kullen syns mest röda linjer, inte bara raka, logiska utan de dras härs och tvärs, alla lika farliga för den som försöker överträda dem än så försiktigt.
Det gäller inte bara vilka ämnen betraktaren tar upp, det gäller framför allt att välja sida. Den goda sidan. Det har mainstream media gjort. Med det men via SVT, SR, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet etc etc.
Dagens ETC klart långt till vänster har dragits in runt de räddhågsnas lägereld och får numera till och med sätta agenda för de lata etablerade journalisterna som inte drivs av annat än fast lön och anställningstrygghet.
Jo, Kvartal och Fokus och fler små medier nosar då och då in på den farliga konservativa högerns område. Men oftast välklädda, välformulerade.
Journalist- och krönikörbranschen har blivit räddhågsen. Utbildningsnivå syns ha blivit allt lägre. En seger för politikerna som har allt mindre att frukta.
Förlorarna är folket.
Sämre journalistik, sämre rikspolitiker, sämre förutsättningar för vårt land. Britter, fransmän och tyskar ser just nu hur ett politiskt, ekonomiskt och socialt kaos breder ut sig i deras länder.
Allt mer pekas den ohämmade migrationen i Europa ut som det som drivit på splittringen av våra samhällen. Människor som utmanar den kristna kulturen, som i ohållbar utsträckning, tynger de ekonomiska skyddsnäten, unga utländska män står för en oproportionerligt stor del av våldet har blivit den största gemensamma nämnaren i västeuropeiska länder.
Men eftersom media placerat sig klart till vänster och därmed anammat en migrationsvänlig grundsyn så undanhålls läsare och tittare från dagens Lissabon och Dublin. Få är reportagen från 19 arrondisemanget i Paris, från ett förslummat London eller från kravaller i Tyskland.
Snabbt ökande stöd för AFD, Reform eller Rassemblement National (Nationell samling) nämns endast i bisatser som något främmande och annorlunda. Ironiskt i ett land där SD nu är näst största parti.
Men kommer Sverige att kunna särskilja sig från resten av Västeuropa? Sverigedemokraterna ligger fortfarande långt efter socialdemokraterna. Ett unikt tillstånd i Europa? Beror det på politikerna eller beror det på att lågutbildade, trygghetssökande journalister respekterar alla dessa röda linjer. Är det journalister och krönikörer som raderat bort ordet ”problem” ur svensk ordbok för att ersätta det med kårens nya favoritbegrepp. Sverige har helt enkelt blivit en utmaning.
Äldrevården har poppat upp som ett populärt område i media. Inte för att de som uttalar sig är experter, inte heller för att det finns en diskussion om vad som verkligen sker - eller inte. Utan en gnutta sanning och sedan vandringssägner i all oändlighet för de som uttalar dem tror sig vara goda.
Just nu undersöker Försäkringskassan om över 20 000 personer med direkta kopplingar till kriminella gäng fått ut bidrag på oriktiga grunder. Det talas det inte mycket om bland rättänkande, goda och lydiga journalister
Det gäller till exempel de drygt 140 miljarder kronor som regeringen skänkt, utan kontroll till Ukraina. Samtidigt som det talas om behov inom vård, skola och omsorg - som det inte finns pengar till.
Och hur mycket har vi inom journalistkåren diskuterat det gigantiska lån på 90 miljarder euros, dvs 1000 miljarder kronor som Zekensky nu tiggt till sig i dagarna och Sverige, dvs du och jag och framförallt våra barn och barnbarn ska vara med och betala tillbaka. Inte ens en diskussion om hur pengarna ska användas, hur räntan ser ut och när lånet ska vara återbetalt.
Om du vill stötta min journalistik prenumerera gärna på denna Substack eller swisha till 0708-211922.