Det förråade samhället
Det fanns en tid med sommarmordet. Det som upptog kvällspressens förstasidor i veckor, för att inte säga månader. Och fram till för några år sedan väcktes medias intresse också av rån och våldtäkter.
Numera blir det knappt en enspaltare i dagstidningarna. Enspaltarna har istället övertagits av bombdåd och gängskjutningar.
Vi mediakonsumenter kan bara passivt ta del av detta förråade samhälle och försöka hålla oss undan.
Vara oroliga när tonåringarna är ute på kvällarna, sätta larm på våra bostäder och själva akta oss om vi ska ut efter mörkrets inbrott.
”Decivilisation” är ett franskt ord. Det är vad den franske presidenten Emmanuel Macron kallat det som pågår i det franska samhället. I begriplig översättning blir det ”barbarisering”. Det kännetecknas av mord, våldtäkter, totalt förakt för polis och räddningstjänst men också av ett allt hänsynslösare uppträdande i vardagslivet.
Häromdagen avled Gerard Colomb, tidigare fransk inrikesminister och berömd för uttrycket som beskrev det traditionella franska samhällets förhållande till stora invandrargetton/utanförskapsområden. Allt oftare kallat ”republikens förlorade områden”.
Colomb sade ”idag står vi sida vid sida men jag fruktar den dag då vi står ansikte mot ansikte”.
Sverige har samma problem men förblir det sociala experimentens lekstuga. Nu ska vi hjälpa allt yngre gängmedlemmar att återanpassa sig till samhället. De flesta bryr sig inte så mycket. Det är varandra dessa unga skjuter ihjäl. Men vad händer den dag vapnen vänds utåt? Mot det samhälle som tagit initiativet till att dessa gängmedlemmar eller deras föräldrar välkomnats hos oss och överrösts med bidrag i alla dess former.
Något som enbart tycks ha fått utanförskapskänslan, offermentaliteten att växa.
När Jimmie Åkesson nyligen sade att de moskéer varifrån det predikas våld och hat borde rivas blev det politiska svaret bara demagogi.
Det är naturligtvis en stor fara - så som vi alla såg i somras i Frankrike - när en stor grupp invånare bara känner hat och frustration gentemot det samhälle de bor i och tar till våldsamt upplopp för att förstöra så mycket som möjligt. Få tror att dessa personer kommer vara assimilerade om tio år.
Det finns många paralleller mellan det våld Frankrike upplever nu och vad Sverige i stegrande grad kommer att få uppleva. Nu senast är det ambulanssjukvårdarna i Uppsala som tar på sig skyddsvästar för att våga rädda sjuka och skadade.
I den franska debatten, för till skillnad från i Sverige finns det en ständigt pågående diskussion om faran med förråandet, citerar man ofta Samuel Huntingtons ”Civilisationernas kamp”.
Likt i Sverige är det vänstern som försvarar den muslimska invandringen och förnekar de problem som uppstår mellan ett i hög grad avkristnat samhälle och en invandrad religion där det dagliga livet och synen på rättssamhället styrs av vad som står i koranen eller av gatuvärderingar skapat i socialt utanförskap. Enligt valforskarna på Göteborgs universitet röstar en överväldigande del av de röstberättigade muslimerna på socialdemokraterna och vänsterpartiet. Därav naturligtvis Magdalena Anderssons hätska utfall mot en allt populärare Jimmie Åkesson.
Det går inte att förena dessa två religioner, det går inte att släppa in en så stor mängd människor med helt annan syn på samhället och helt annan gudstro utan att det blir en ödesfråga för Europas överlevnad och på vår syn på vilka vi är och vad vårt samhället ska vara.
Om du vill stötta mitt skrivande swisha gärna till 0708-211922 och följ gärna vad jag skriver framöver. Ett stort tack till er som visat mig uppskattning,